Jag har tänkt mycket på min pappa, en pappa som drev ett åkeri och som var den bästa pappan i världen. Men nu... finns han inte mer, den jävla cancer dödade honom!!
Jag har tagit det mycket hådare nu när jag är äldre, när jag var liten fattade jag nog inte riktigt allt. Alla bara grät och grät medan jag och min lillebror lekte och hade skoj.
Min lillebror har aldrig sakt något om det, aldrig brytt sig men innerst inne tror jag att han sörjer. Min pappa och min lillebror stod varandra väldigt nära, de körde runt i den gammla saaben och kollade på bilar, traktorer och maskiner. Men han säger aldrig något, rycker på axlarna och tittar ner i marken. Jag tror att hela släkten tog hans död hårt, han var en ljus punkt liksom lyste upptillvaron. Det finns ingen som pratar om honom längre jag är nog den ända som skriver och pratar om honom varje dag. Men han vet att vi alla älskar honom, mycket och att vi föralltid kommer göra det.

JOHAN WE WILL FOREVER LOVE YOU, AND YOU KNOW THAT <333